Nedan en recension av boken Koulu ja Valta (Into Kustannus Like Kustannus 2008) som publicerats i ÅGV:s kårvalstidning. Även de andra pamfletterna i serien rekommenderas varmt, bl.a. Puolueiden kriisi, Viisas arki: opas yhteisöllisyyteen och Opas suoraan demokratiaan.
Effektivitet= största möjliga mängd mätbara kunskaper i största möjliga antal hjärnor så billigt som möjligt under kortast möjliga tid
Annika Luther ”En skola med mänskliga mått”
Bokförlaget Into, i samarbete med förlaget Like, fortsätter sin serie av pamfletter som kritiskt tar ställning till och analyserar nutida samhällsfenomen. Den senaste boken i serien granskar en samhällsinstitution som alla känner till mer än väl, som ältats och älskats en hel del genom tiderna. Pamfletten Koulu ja valta utger sig för att vara en filosofisk och samhällelig analys av skolan i samhällsstrukturernas makt.
Sammanlagt tio skribenter, akademiker och forskare, lärare, studerande och elever, behandlar det finländska utbildningssystemet, hur det ser ut nu och i vilken riktning vi borde utveckla det. Det grundläggande elementet för samtliga texter är en kritisk inställning till hur skolan blivit allt mer resultatinriktad, och utsätts för allt hårdare prestationskrav från politiskt håll. Utbildningen ses idag som en form av produktion, det som produceras är invånare som skall komma såväl samhället som näringslivet till maximal nytta. Gymnasierankingen lyfts fram som ett exempel på hur inställningen till skolan förändrats. Skillnaderna mellan de finländska gymnasierna är i praktiken otroligt små (alla skolor är statliga och styrs enligt samma agenda), men rangordnas ändå i enlighet rådande marknadsanda. Skolan (och eleverna) dras med i tävlingen om produktiva vinnare och oproduktiva förlorare.
Såväl näringslivet som den politiska eliten hyser stora förhoppningar för utbildningssystemet, i skolhusen skall Finlands framtid produceras, där skall den framtida högutbildade arbetskraften skapas, vårt know-how. Enligt en del författare är detta krav på avkastning (=kunskapsresultat) efter investerade samhällsresurser helt enkelt marknadsliberala läror förverkligade i skolmiljö. Mätbara färdigheter (t.ex. sådana som mäts i PISA-undersökningen) överskattas på bekostnad av färdigheter och kunskaper som inte är direkt mätbara. Den allt strängare läroplanen ställer krav på både lärare och elever, och tidsramarna lämnar inte utrymme för växelverkan, diskussion eller självinsikter. Hårdast slår detta mot de elever som inte har möjlighet att förverkliga sig själva på fritiden, som kommer från hem där man inte målar, läser eller sjunger.
Skolan lyckas därmed allt sämre med sin ursprungliga uppgift: att utjämna de socioekonomiska skillnaderna mellan medborgare i ett tidigt skede, att ge alla samma möjligheter för att undvika att klyftor går i arv. Trots att elevernas rätt till undervisning som passar deras individuella inlärningsstil och begåvning betonas, går man samtidigt landet över in för allt större och mer opersonliga enheter.
Så vad göra? De teoretiska analyserna i pamfletten är ganska fattiga på konkreta åtgärdsförslag, men den röda tråden blir nog klar. Skolans autonomi, identitet och självförtroende borde stärkas. En del går så långt som att förespråka autonomi i stil med de autonoma socialcentren, medan andra nöjer sig med att fokusera på hur lärare kan stå emot de ökade kraven, och hur man kan använda sig av undervisningsmetoder som learning by doing för att ta hänsyn till enskilda individer.
Skolan är ett samhälle i miniatyr. De analyser som framförs i Koulu ja valta kan med fog appliceras även på andra samhällsområden. Såväl på kommunal som på statlig nivå bör vi slå vakt om våra skolor och om elevernas rätt att kunna utvecklas på olika sätt. Istället för rankinglistor och PISA-undersökningar kan vi fokusera mer på människovärdet, på det mervärde som kunskap i olika former innebär. För att inte tala om allt det know how som självständiga individer med vitt skilda kunskaper och färdigheter bidrar med.
