Igår fattade Åbo stadsfullmäktige det historiskt ofattbara beslutet att inte ordna en folkomröstning om torgparkeringen. Många frivilliga människors ivriga arbete under sex månader, 13 000 människors åsikter och 500 frysande demonstranter förminskades av en stadsfullmäktigeledamot till att enbart vara ”rahan haaskausta”.
Detta är alltså de valda folkrepresentanternas demokratisyn, detta är hur de uppfattar folket som valt dem. 40 människors åsikt väger mer än 13 000 andras.
Jag vill skriva under ett nytt samhällskontrakt.
Vi kan inte längre utgå från en indelning i beslutsfattare och styrda i vårt samhälle. Uppdelningen som skapas leder till en ökande känsla av maktlöshet och frustration, en känsla av att man inte kan, vill eller skall påverka. Av att politisk subjektivitet endast är få förunnat. Att det finns ”politiker” som har makt att styra när vi skall agera, hur vi skall agera och när vi definitivt inte skall det. Trots att det ibland t.o.m. handlar om alldeles vardagliga och jordnära saker, om ett torg som många invånare använder dagligen. Någon bättre sakkunskap finns inte.
Vi måste komma ifrån ett system som kväver dem det skall arbeta för. Bort från en uppfattning om representativitet som blir en ”demokratins kris” om de som skall representeras inte håller med representanterna.
Jag vill ha ett samhällskontrakt med klausuler som tryggar min och allas självklara rätt att vara med. Där det finns mekanismer för direkt demokrati, för att initiativ som kommer nerifrån inte skall fastna i ett politiskt glastak. Samhället förändras, och så borde påverkningsmöjligheterna med det. Att möjliggöra folkinitiativ, obligatoriska referendum, folkomröstningar och stadsdelsparlament är sätt att göra den vackra parollen om delaktighet till verklighet. Väljarna är delaktiga i samhällsskapandet hela tiden. En lapp i en låda vart fjärde år är intetillräckligt. Man kan inte förundra sig över bristen på politisk aktivitet och intresse om initiativ endast får komma uppifrån.
Det samhällskontraktet har spelat ut sin roll.
