Bäste broder-politik

Under min kommunalvalskampanj var det ett politiskt önskemål som framfördes mer än alla andra. Det var en förändring av den politiska kulturen. Åbo är känt för en planläggning  där bekanta ordnar tomter åt varandra, och för en politisk debatt som domineras av män som suttit i fullmäktige i årtionden. Man har inte ens försökt dölja hur betydelsefulla de personliga kontakterna varit för vilka beslut som fattas.

I Åbo har man även gått in för ett beslutsfattande som baserar sig på avtal mellan fullmäktigegrupperna. Idén bakom detta avtalsbaserade beslutsfattande har ursprungligen varit att skapa en gemensamt överenskommen struktur för beslutsfattandet under fullmäktigeperioden. Tyvärr har det istället lett till att beslut fattas bakom stängda dörrar, och en tradition av att utesluta partier som inte skriver under avtalet både från alla ordförandeskap och från möjlighet att delta i beredningen. Slutresultatet är att man istället för att beakta valresultatet gått in för en kommunal regering och opposition.

Med 2422 röster i kommunalvalet har jag en stark position att ifrågasätta många av avtalspolitikens drag i Åbo, och att förespråka en politik som baserar sig på ett levande politiskt samtal, öppenhet och klara ideologiska  skiljelinjer. Samtidigt har varje fullmäktigeledamot bara en röst, och vissa strukturer tar lång tid att förändra.

Det låga valdeltagandet i de senaste kommunalvalen talar dock sitt tydliga språk. Speciellt i förorterna i de stora städerna lät många bli att rösta. Varför rösta, om man inte känner att det har någon betydelse för ens egen vardag? Varför rösta, om man upplever att alla bara talar samma språk? Vi behöver ett mer ideologiskt samtal, mer politik och mindre förvaltning. Mer debatt, mindre beslut bakom lyckta dörrar.

Det är ingen lätt period som väntar. Euro-området är nu officiellt i en recession, och på kommunal nivå förbereder sig man på minskade skatteintäkter och nya nedskärningar i statsandelarna. Regeringens strävan att minska budgetunderskottet och vända utvecklingen ifråga om statsskulden gör situationen svår för de kommunala beslutsfattarna.

Vi betalar fortfarande för det sätt som man sparade under 90-talet. Svåra beslut gör behovet av ett öppet politiskt samtal ännu viktigare. Sparkraven gör de politiska och ideologiska skiljelinjerna ännu mer aktuella. Förutom det tunga ekonomiska ansvar fullmäktigeledamöterna fått, har vi även ett ansvar för att återuppliva folks intresse
för politiken.

Annonser
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s